1844-1900 Hungarian Mihaly Munkacsy Locations Munkacsy started to paint during the years he spent in Arad as a joiner. With the help of partons be studied at the Viennese, Munich and Dusseldorf academies. Munkacsy painted his first major work, the outstanding "The Condemned Cell" in D??sseldorf, in 1872, together with his friend Laszlo Paal, he moved to Paris, where be lived until the end of his life. Munkacsy painted his genres in the style of realism between 1873 and 1875: "Midnight Ramblers", "Farewell". "Churning Woman", "Woman Carryng Brushwood", and "Pawnshop" were the zenith of his career. He married the widow of Baron de Marches in 1874, and his style changed from that time on. Departing from the typical subjects of realism, be produced colourful salon paintings and still-lifes. This was the period when be also turned to ladscape painting; his growing interest is marked by such great paintings as "Dusty Road". "Corn Field", and "Walking in the Woods". The assimilation of Laszlo Paal's style is apparent in the landscapes painted during the 1880s, such as "Avenue" and "The Colpach Park". His realist portraits - e.g. of Franz Liszt and Cardinal Haynald - were also born around this time, together with his religions paintings, such as "Christ in front of Pilate", "Golgotha" and later, "Ecce homo". Towards the end of his career he painted two monumental works: "Hungarian Conquest" for the House of Parliament and a fresco entitled "Apotheosis of Renaissance, for the ceiling Kunsthistoriches. Museum in Vienna.  Related Paintings of Mihaly Munkacsy :. | At the Watering Trough | Study of Eve for Milton | The Last Day of a Condemned Man I | A Study for | Le Christ devant Pilate |
Related Artists:
John Ford Paterson
Australian, 1851-1912
Hippolyte Delaroche
(17 July 1797 - 4 November 1856), commonly known as Paul Delaroche, was a French painter born in Paris. Delaroche was born into a wealthy family and was trained by Antoine-Jean, Baron Gros, who then painted life-size histories and had many students. The first Delaroche picture exhibited was the large Josabeth saving Joas (1822). This exhibition led to his acquaintance with Theodore Gericault and Eugene Delacroix, with whom he became friends. The three of them formed the core of a large group of Parisian historical painters. He visited Italy in 1838 and 1843, when his father-in-law, Horace Vernet, was director of the French Academy in Rome. Delaroche's studio in Paris was in the Rue Mazarine. His subjects were painted with a firm, solid, smooth surface, which gave an appearance of the highest finish. This texture was the manner of the day and was also found in the works of Vernet, Ary Scheffer, Louis-Leopold Robert and Jean Auguste Dominique Ingres. Among his students were British landscape artist Henry Mark Anthony (1817-1886),
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.